söndag 13 augusti 2017

Att återse ett gammalt hus

Nu är det faktiskt ungefär ett helt år som jag släktforskat och det blir bara mer och mer intressant. Jag kan verkligen förlora mig i det där detektivarbetet för att hitta människan bakom namnen som jag lyckas leta fram. Det tar tid men det är det värt.

Jag gjorde ett blogginlägg för ett bra tag sen nu där jag skriver om huset i Grebbestad där släkten levat i flera generationer men som tyvärr inte längre är i vår ägo. 

För några månader sen damp det ner ett mejl i min brevlåda och döm om min förvåning och GLÄDJE när det är från Marie och hennes man som numer äger huset..."vårt" gamla hus. 
Jag blev ju själaglad när det visat sig att hon läst mitt blogginlägg och kontaktade mig för att paret vill veta mer om husets historia. De håller nämligen på att renovera huset och det på ett sätt som gör att jag och släkten blir imponerade och mycket GLADA. 

Här är en länk till mitt gamla inlägg:

Om ni läst ovanstående inlägg så förstår ni min glädje. Huset höll på att förfalla och det såg så tråkigt ut. Nu renoveras det mycket varsamt och i ett försök att efterlikna originalet. Det är helt fantastiskt och det känns så bra. Sen var det ju ännu roligare att paret ville att vi skulle komma och titta på huset och berätta mer om husets historia. 
Pinsamt bara att vi blev så många som kom samtidigt. Åtta stycken ivriga släktmedlemmar som alla tillika har livliga minnen från huset. Gissa om vi var lyckliga när vi gick omkring i huset. Tack snälla för att vi fick komma!

Nu ska vi hålla kontakten och jag planerar att visa huset för mina barn.

Nedan ser ni Börje och Mathilda Larsson. Min mormors föräldrar. Det var de som köpte huset runt 1880 nån gång. Senare byggde Börje till en "lillstuga".


Här är min mormor Berta som föddes i huset 1884. För övrigt så föddes också min mamma i samma hus och samma rum.

och här ser ni min mamma och min pappa framför huset när vi var uppe en snabb sväng för några veckor sen.


Här nedan syns rummet där både min mormor och min mamma föddes. Det har blivit så fint och de har hittat så vackra möbler som passar in.


Här har vi köket som det ser ut idag. När jag var barn var där en vedspis där nu den moderna spisen står. Där satt mormor med sin kaffekvarn i knät och malde kaffebönorna. 


Vi bjöds på kaffe och fika i det gamla rummet där släkten firat så många födelsedagar. Min mormor var född den 12 juli, mitt i sommaren och semestertid, så ofta var vi nästan hela släkten där under denna dag för att fira vår gemensamma mor/farmor Berta. 



Här blickar vi in mot köket från det gamla finrummet. Det stod en pinnsoffa där på den tiden också. Fast den var ljusgrön, som så mycket annat i och på huset (och båten...). Morfar älskade den gröna färgen och vad jag förstår så är den vanlig i norra Bohuslän. Var i alla fall. På pinnsoffans stöd kröp det svartmyror...det gör det inte idag...

Här ser vi huset från den lilla gården mellan stora huset och lillstugan. Här var det förr en stentrappa upp till lillstugan men den är borttagen. Här satt vi och fikade när det var fint väder. Jag älskade den här lilla platsen. Numer har de satt upp en stor markis så att man även kan använda platsen när det regnar. Smart.


Ingången till källaren. Var ju tvungen att fota denna dörr som ger mig så många minnen. Mest av morfar när han var där nere i källaren.

Precis nedanför huset finns en liten gräsplätt. Där hade mormor ett litet grönsaksland med sallad, persilja och massor av ringblommor. 
Trappan som syns till vänster fanns inte då. Den har kommit till nu och är ingången till lillstugan eftersom den gamla ingången tagits bort. 
Under 1950-talet så hade mormor och  morfar bara utetoalett och jag minns det så väl fortfarande. De stod härnere där träden växer nu. Där sprang också omkring en massa vildkatter.

Här sitter vi och pratar i det gamla köket. Tänk så många gånger vi suttit där. Ser ni det runda skåpet i hörnet? Vi är så glada att de behållit det! Alla har vi minnen från när mormor öppnade det där skåpet och tog fram goda kakor. Mums.

Vi upptäckte att den gamla tapeten fanns kvar i hörnskafferiet. Whopee! 

Vi gick också upp till andra våningen. Det var där som vi oftast sov när vi stannade länge. Rummet är ljust och man ser en skymt av havet från fönstret. Här låg jag ofta med öppet fönster och lyssnade på svalorna som svischade förbi. Än idag älskar jag svalornas läten bara för att det påminner mig om de härliga stunderna i detta rum. 
Ibland såg jag också grannfrun som stod på sin balkong och skakade sängkläder. Jag tyckte hon var som en prinsessa med sitt långa svallande eldröda hår. 


Ja, detta var en stor dag för oss alla när vi fick tillfälle att komma in i detta hus där vi alla upplevt så mycket. Tack igen Marie och mannen din (som jag tyvärr glömt namnet på, förlåt!). 

Nu ska jag fortsätta med mitt släktforskande men fler inlägg kommer om just denna resa till Grebbestad. 

lördag 29 juli 2017

En tur på havet

När man som jag är en relativt fattig pensionär så är jag väldigt glad för att jag har så många vänner som ger mig upplevelser som jag inte själv har råd med. Det är guld värt och betyder mycket för mig. 

Att vara vid och på havet är något jag sysslat med sen barnsben. Segling däremot är inget som kom in i bilden förrän i ungdomen. Jag har aldrig seglat själv (fast jag har tagit examen i navigering) men följt med på segelbåtar. Jo, jag har faktiskt ägt en segelbåt en gång, men det är något jag knappast minns. Att segla är väl inte riktigt min melodi...jo, om det är utan äventyr och inte för hård vind...då är det helt underbart att flyga fram över vattnet. Men mitt psyke behöver en van skeppare och inte nån äventyrare som ställer till det...haha

Annars älskar jag allt som har med hav och salta vindar att göra. Dofterna och färgerna vid havet tröttnar jag aldrig på. Kan knappt leva utan det tror jag. I vilket fall blir det svårt. Har ju bott i inlandet några år och jag längtade ständigt efter havet.

Häromveckan blev jag erbjuden att följa med en vän för att segla. Båten ligger i Tångudden i Göteborg. Tapto heter den. En stor rejäl båt med en van skeppare så jag kände mig helt lugn. Haha


Maskotarna på plats. Så söta. 

En glad och lycklig tjej måste ju filma sig själv...


Vi seglade från Tångudden till Styrsö, en av de större öarna i Göteborgs södra skärgård. Eller för att vara exakt så puttrade vi - alltså vi gick för motor. 

Här möter vi en av alla färjor som går mellan Saltholmen och öarna. Tror det var Freja.







och här är vi så sakteliga på väg in i Styrsö Brattens hamn.


Nu har vi gått iland och tar oss en snabb titt. Det vankades god lunch och därefter kaffe och hembakt. Så gott! Att sitta på en båt och äta är bland det bästa jag vet. 





Två glada tjejer på sjön. Annelie till höger. Vi känner varann från Kungälvs trädgårdsförening. 





Nu har vi nått farleden in mot Göteborg. Vi har alltså lämnat Styrsö och tar en lov norr om ön och sen in mot Tångudden igen.



Nu närmar vi oss Tångudden. Göteborg och Älvsborgsbron skymtar i bakgrunden. Till vänster det gamla varvsområdet med Eriksberg och Lindholmen. Ett minne blott numer.


Så var vi då framme vid Tångudden igen. 
Stort tack till Annelie och Jonny för att jag fick följa med!



måndag 24 juli 2017

Ett beslut

Jag har kommit till ett beslut vad gäller min odlingslott. Hur många gånger tror ni jag varit där i år?

Hmm....kanske 3 gånger. Katastrof...och det ser ut därefter.

Redan förra sommaren hade jag mina tvivel kring odlingslotten. Märkte att jag inte var där så ofta. Jag valde hellre att göra andra saker. Att odla på detta sätt är inte min grej. Det innebär att jag måste planera och vara borta nästan hela dan eller åtminstone halva dan.

Nej, ska jag odla så ska jag ha det hemmavid och sköta odlingen på mitt sätt. Vilket innebär att jag jobbar nån halvtimme. Sen gör jag kanske nåt annat. Med andra ord vill jag ha min odling NÄRA.

Så nu har jag insett att jag får ge upp odlingslotten. Det ger mig dessutom dåligt samvete att jag inte sköter den och då får jag ju verkligen inse att det är dags att lämna över den till nån annan som har mer tid och lust.

Istället satsar jag fullt ut på balkongodling. Det funkar med väldigt mycket på en balkong. Jag har haft lite av varje flera år men nu ska det satsas fullt ut. I år har jag inte hunnit skaffa bra jord eller bra krukor så tillväxten har varit så där. Dessutom blåser det nåt infernaliskt på min balkong. Går och klurar om det finns nån lösning på det problemet.

Jag har hämtat en krusbärsbuske från odlingen som jag tänkte stamma upp så den får plats på balkongen.


I år har jag flera plantor tomater, olika sorter. De lider säkert en del av all blåst de utsätts för men de är tappra och står kvar i alla fall.

Tomatsorterna jag i år har på balkongen är "Black Sweet Cherry", en körsbärstomat som har blivit väldigt lång med flera klasar.


Den andra sorten heter "Nyagous", en frilandstomat och dess frukter blir av normal storlek.


och så har jag två "Tiny Tim" , också det en körsbärstomat.


Provar också en "krukväxttomat" som heter "Wilma". Själva plantan blir inte så stor och tomaterna är som små körsbärstomater. Ska bli spännande att se om de överlever inne...reklamen lovar det....
För säkerhets skull har jag hela fem plantor av den sorten...haha

Jag skaffade en oreganoplanta som vi i trädgårdsföreningen sått men den vantrivdes ute på balkongen. Tog in den och den svarade med att växa till sig riktigt fint. Nu kan jag skörda härlig färsk oregano.

Flera sommarsquash växer lite försiktigt. De har för små krukor och för dålig jord men det får gå. Jag hoppas att jag till nästa sommar har kunnat skaffa en rejält stor odlingslåda där jag kan så och skörda grönsaker.

En rabarber som jag sått från frö växer till sig i en egen kruka. Sorten heter Elmblitz och den har smalare skaft än "vanlig" rabarber.



Rönnsumaken har i den hårda blåsten böjt sig och ser verkligen sliten ut. Det har ju blåst mer eller mindre, mest mer, hela sommaren och jag är gruvligt trött på det. Trädet verkar också trött. Funderar på om jag ska skippa trädet och satsa på något ätbart i stället. Men jag gillar de där bladen. De är häftiga och lite exotiska.


Svartkål har jag också på balkongen och den trivs jättefint. Jag har två plantor ihop med tagetes. Riktigt snyggt om jag får säga det själv. Frodigt och vackert. Skördar från plantorna då och då.
Jag gillar egentligen inte tagetes men den här sorten "Golden Gem" tycker jag blir så vacker ihop med svartkål.




Jag vill även ha blomster på min balkong och för några år sen skaffade jag en clematis viticella "Rubra" men den frös delvis ner i år. En bit av plantan klarade sig i alla fall och den har i år svingat sig uppåt. Själva blomman är väldigt vacker tycker jag men den gör sig inte så bra på balkongen. Dels blommar den inte förrän i slutet av juli och när den väl blommar är den för mörk för mitt läge. Det blir för tamt. Jag vill nog ha något som drar till sig blickarna mer.  På rätt plats däremot är nog Rubra väldigt effektfull.



Till nästa år hoppas jag ha kunnat skaffa en d y r odlingslåda att ha på balkongen. Den verkar bra. Stor och rejäl. Lagom arbetshöjd. Växterna är skyddade i lådan över vintern så jag behöver inte hålla på med bubbelplast. Lådan har måtten 100 x 30 cm med en höjd på 50 cm.
Hittade den här


Vad tror ni om det? I min dröm har jag hela tre sådana lådor. Praktiskt och bra. 

Avslutar med lite fler bilder från balkongen.





Hoppas ni alla har det bra därute i sommaren! 

torsdag 6 juli 2017

Nordkoster - en paradisö i Norden

Nu är jag hemkommen från ett besök hos en av mina käraste vänner. Hon har för över ett år sen flyttat från skogslandet i norra Bohuslän till öarna längst i väster i Sverige, alltså Kosteröarna. Är osäker på om öarna faktiskt ligger längst ut i väster men det är i alla fall de öar som ligger längst väster ut med bofast befolkning året runt. Nord har ca 100 och sydön ca 200.

Att jag inte kommit iväg tidigare har flera orsaker men att jag nu äntligen kom iväg är bara så härligt. Fast jag fick känning av magen igen....fast nu skiter vi i det....ursäkta....jag är så innerligt trött på min jädra mage....ursäkta igen. Har bestämt att söka läkare för jag vill ju resa!!!

Nåväl. Min kära vän Agneta bor numer på Nordkoster, den enligt mig absolut finaste ön av de två Kosteröarna - syd och nord.

Nordkoster är den minsta men mest ursprungliga med bara smala grusvägar som jag älskar att gå på. Det knastrar så skönt under fötterna. Annat än asfaltsvägar det.

För att komma ut till öarna så kan man ta färjan från Strömstad. Ska man till Nordkoster så kan man välja en båt som går direkt till Västra Bryggan. Det tar ungefär en halvtimme att ta sig över Kosterfjorden. Min vän berättade dock att under sommaren går båtarna lite saktare för då är det så många människor som ska med och personalen måste hinna med att kolla biljetterna. Men jag antar att turisterna inte bryr sig. Det är en vacker tur när man passerar Kosterfjorden. Jag har åkt den rutten många gånger men jag tröttnar aldrig på vyerna. Aldrig nånsin eftersom havet och öarna aldrig är de samma, de skiftar i färg hela tiden och havet står för överraskningar.

När jag den här gången kom fram till Västra bryggan så stod Agneta där och väntade på mig. Äntligen, äntligen kunde vi ses igen! Så härligt.

Hon bor i ett paradis har jag nu förstått och jag är lite skakis efter att ha besökt henne. Koster drar måste jag säga. Jag funderade ett tag när jag bodde i Strömstad om jag skulle bosätta mig på Koster men då fanns det inget bra boende...men detta boende som Agneta har. Wow!

Det har ALLT det som jag söker i ett boende! Det enda det inte har är ju att det blir långt till mina föräldrar och syster om jag skulle flytta...så...jag vet inte...jag är inte klar för detta ännu....men herregud vad sugen jag blir!

Vad är det då som är så lockande för mig?

Jo, det är själva idén att bo på en ö. Det har jag faktiskt önskat och drömt om sen jag var 10 år och gick omkring och dagdrömde på Manholmen, en ö utanför Grebbestad.

Det är också det att om bor man på en ö som Nordkoster (eller syd för den delen) så har man naturen precis inpå sig och det älskar jag. Tänk att ha en "egen" stor natur att utforska varje dag, i alla väder och genom alla årstider. Det är lyx för mig.

Jag gillar också att Koster fortfarande är så genuint och inte förstört av sommargäster. Det bor en medveten befolkning på öarna som jobbar hårt för att de bofasta ska kunna bo kvar och ha ett bra liv därute vid havsbandet. Huset Agneta bor i är ett hyreshus på Nord som är till för de bofasta. För att få hyra där måste man vara åretruntboende och skriven i Strömstad som ju öarna tillhör.

Hon betalar en vanlig hyra för detta och för det får hon, enligt mig, ett riktigt lyxboende.

Lägenheten är visserligen liten, 38 kvadratmeter, men den har en öppen planlösning så den känns mycket större. På sommaren har hon en uteplats och en trädgård alldeles inpå. Dessutom är det en större yta med trädgård bakom huset som är gemensam. Den vetter mot havet så de som har fönster åt det hållet har havsutsikt. Där kan man också odla i pallkragar om man har lust och det har ju jag!

Själva huset har 12 lägenheter i två våningar. Det är två kroppar med lägenheter som binds ihop av en mellandel där nedervåningen består av en gemensam lokal. Lokal och lokal. Det är ett fint inrett rum med fullt utrustat kök och ett längre bord så att man ska kunna fira större fester eller bara några på fika.  En uteplats med havsutsikt finns också i anslutning till lokalen.

På övervåningen är det kurslokal där man utövar allt möjligt som intresserar de boende och även andra. Yoga, målarkurser, bokcirkel...osv

Precis så vill jag bo! I en egen lägenhet men med människor i närheten. Markplan med uteplats och trädgård där jag kan odla.

Och....när det är sommar (för jag vinterbadar inte...haha) så kan man gå till Basteviken. Det tar väl sisådär en 5 minuter. Så tar man ett dopp i det underbart salta vattnet. Livskvalitet.

Jag är såld. Jag vill dit. Jag vill bo där. Det bor ju redan 3 personer jag känner där. Agneta och två av mina före detta grannar från den tiden jag bodde strax utanför Strömstad.

Jaja, vi får se. Än känner jag mig inte redo för en flytt. Tiden får utvisa hur det blir.

Här är en av 3 färjor som trafikerar öarna under sommartid. Eller under högsäsong tror jag det är fyra faktiskt. På den här bilden står min dotter längst till höger. Av en händelse....nä då...vi reste tillsammans.
I detta vackra nybyggda hus i skärgårdsstil bor min vän. Huset byggdes för ca 10 år sen och det drivs av en stiftelse. Läs mer här.

Agneta vid sin uteplats.

Jag kom fram till Koster under tidiga kvällen och under solnedgången satt vi på berget utanför huset och drack lite vin och åt god mat. Fåren betade i hagen bredvid. Förstår ni att jag trivdes?!







Vädret visade sig från sin bästa sida de här dagarna. Så naturligtvis sitter vi vid Agnetas uteplats och äter vår frukost.

Och efter frukost tog vi ett dopp i Basteviken. Det blev verkligen ett dopp och inget bad. Temperaturen i vattnet var väl inte så vidare hög. Vi gissade på 17 grader. Men det är friskt och härligt!!

Vi närmar oss Basteviken.

Vi är glada så här på morgonen när vi vet att ett uppfriskande dopp nalkas. För att det blir ett dopp är nog ganska så klart. Ingen större värme i vattnet.








Klart och riktigt salt härligt vatten.



Vi doppade oss, både Agneta och jag, men det var som sagt ingen större värme.

Det får räcka för den här gången. Jag får dela upp inläggen märker jag annars blir det en hel roman. Så vi hörs snart igen om resten av resan till Koster.