lördag 13 maj 2017

Våga öppna upp ditt hem för nysvenskar

Jag har väl berättat för er att jag har grannar från Syrien. Det har blivit så att jag hjälper de med allt möjligt, från att klura ut vad ett papper från posten betyder till att tyda skrift från myndigheter, vilket inte alltid är lätt ens för en svensk. För att inte tala om att över huvud taget ha kontakt med myndigheter. 

Jag märker att jag själv är full av fördomar mot deras kultur och deras sätt att leva sina liv. Men jag får backa gång efter gång och inse att deras förutsättningar här i Sverige är så väldigt annorlunda än de i Syrien. 

Familjen är för det första väldigt stor och många är här i Sverige. Men väldigt blandat. I lägenheten bor stadigt 2 syskon, en syster och en bror, och deras brorson och brorsdotter (olika bröder). Syster och bror är i 35-års åldern och brorsbarnen är för det första kusiner och i tidiga tonåren.

De två syskonen har många kusiner som bor i närheten och det finns även ännu en bror som är gift och är nybliven pappa. Det paret med barnet har ingen fast plats, det finns inget att få, och de flyttar runt hela tiden (med sitt lilla fina barn), 3 månader här, 3 månader där....

Lägenheten de bor i är en 3:a och för det mesta är det fler än de 4 som sover över där. Jag har förstått att de ibland kan vara uppåt 7-8 personer som sover över. Inte varje natt, men en av brorsbarnen har heller ingen fast plats så han sover över där rätt ofta.

Ibland har jag tänkt fördomsfullt att "varför är de så mycket inomhus, varför gör de ingenting mer än arbetar och sover?".....hmmm....häromdan kom den tanken på skam och jag fick mig en tankeställare. Det var 21-åringen som självmant började prata om situationen. Den att de sitter i lägenheten och i princip inte vet vad de ska hitta på. Inget bra liv enligt honom och jag håller ju med. Så berättade han hur livet var i Syrien för honom och de andra. 

De hade en gård med många djur, mandelträd och granatäppelträd. Djuren togs om hand av honom och hans kusin (som idag också bor här). Det var fåren de tog hand om, de var i princip fåraherdar. Gick utomhus varje dag och såg till att inget hände fåren. Så annorlunda mot livet här.

Den här 21-åringen har så många tankar, ja det har de alla förresten, och jag önskar jag kunde hjälpa de riktigt ordentligt så att de får ett bra liv här. Men det är väldigt svårt. Reglerna har blivit tuffare. Att de yngre syskonen ska få hit sina föräldrar är så gott som uteslutet. De är fast i ett tältläger i Turkiet. 

Jag skulle kunna berätta så mycket mer men det får räcka med inblickar för tillfället. Låt mig bara komma till saken, om det jag ville säga. 

Häromdan när jag hjälpte barnen med deras läxor (och tro mig, inga lätta läxor för någon som inte behärskar det nya språket till fullo) så räcker en av tonåringarna fram en liten vikt lapp till  mig.

Så här stod det på lappen - och jag blev väldigt rörd. 


Först insåg jag inte hur viktigt det här är för den här killen men klart jag går på matchen för att heja på  honom. Förstod ju sen att det här betyder otroligt mycket för honom. Att bli sedd!!

Med det vill jag säga: det är så viktigt att vi SER våra nya svenskar. Våga ta kontakt!! Jag lovar dig att det kommer att ge ditt liv så mycket värme och kärlek och det blir en win-win situation för alla.

Jag vet också efter att ha umgåtts med denna familj (som är troende muslimer) att de är PRECIS som vi när det kommer till känslor och vad de vill uppnå i livet. De behöver precis samma saker som vi. De längtar efter bekantskap och vänskap med svenskar. Det spelar ingen roll vilken religion du har eller hur du ser ut, bara du är en snäll och trevlig person. 

De tränar hårt på att lära sig svenska och försöka förstå det svenska livet vilket inte alltid är så lätt. För vi har olika kultur men det är inte alls svårt egentligen att överbrygga det. Vi svenskar är nog ofta lite för försiktiga och det är synd. Vi går miste om mycket spännande.

Jag som älskar att resa men inte har råd brukar tänka att jaha, nu är jag visst i Syrien och hälsar på när jag går upp till familjen. Smart va?! Haha

Ok, det blev långt det här men kan vi inte försöka öppna upp våra hem liiiiite mer för våra nya svenskar? Det behövs och det är fruktansvärt viktigt. 



1 kommentar:

  1. Jag måste erkänna att jag sällan kommer i kontakt med nysvenskar.
    Där jag bor är ett urtypiskt villasamhälle med enbart infödd befolkning.
    Nysvenskarna hamnar ofta i de större lägenhetsområdena både inne och långt utanför stan.
    Måste kännas gott för dig att kunna ge en hjälpande hand när det behövs.

    Kram

    SvaraRadera