Att återse ett gammalt hus

Nu är det faktiskt ungefär ett helt år som jag släktforskat och det blir bara mer och mer intressant. Jag kan verkligen förlora mig i det där detektivarbetet för att hitta människan bakom namnen som jag lyckas leta fram. Det tar tid men det är det värt.

Jag gjorde ett blogginlägg för ett bra tag sen nu där jag skriver om huset i Grebbestad där släkten levat i flera generationer men som tyvärr inte längre är i vår ägo. 

För några månader sen damp det ner ett mejl i min brevlåda och döm om min förvåning och GLÄDJE när det är från Marie och hennes man som numer äger huset..."vårt" gamla hus. 

Jag blev ju själaglad när det visat sig att hon läst mitt blogginlägg och kontaktade mig för att paret vill veta mer om husets historia. De håller nämligen på att renovera huset och det på ett sätt som gör att jag och släkten blir imponerade och mycket GLADA. 

Här är en länk till mitt gamla inlägg:

http://nouw.com/sengasammelsurium/grebbestad-i-mitt-hjarta-26472694

Om ni läst ovanstående inlägg så förstår ni min glädje. Huset höll på att förfalla och det såg så tråkigt ut. Nu renoveras det mycket varsamt och i ett försök att efterlikna originalet. Det är helt fantastiskt och det känns så bra. Sen var det ju ännu roligare att paret ville att vi skulle komma och titta på huset och berätta mer om husets historia. 

Pinsamt bara att vi blev så många som kom samtidigt. Åtta stycken ivriga släktmedlemmar som alla tillika har livliga minnen från huset. Gissa om vi var lyckliga när vi gick omkring i huset. Tack snälla för att vi fick komma!

Nu ska vi hålla kontakten och jag planerar att visa huset för mina barn.

Nedan ser ni Börje och Mathilda Larsson. Min mormors föräldrar. Det var de som köpte huset runt 1880 nån gång. Senare byggde Börje till en "lillstuga".

Här är min mormor Berta som föddes i huset 1884. För övrigt så föddes också min mamma i samma hus och samma rum.

och här ser ni min mamma och min pappa framför huset när vi var uppe en snabb sväng för några veckor sen.

Här nedan syns rummet där både min mormor och min mamma föddes. Det har blivit så fint och de har hittat så vackra möbler som passar in.

Här har vi köket som det ser ut idag. När jag var barn var där en vedspis där nu den moderna spisen står. Där satt mormor med sin kaffekvarn i knät och malde kaffebönorna. 

Vi bjöds på kaffe och fika i det gamla rummet där släkten firat så många födelsedagar. Min mormor var född den 12 juli, mitt i sommaren och semestertid, så ofta var vi nästan hela släkten där under denna dag för att fira vår gemensamma mor/farmor Berta. 

Här blickar vi in mot köket från det gamla finrummet. Det stod en pinnsoffa där på den tiden också. Fast den var ljusgrön, som så mycket annat i och på huset (och båten...). Morfar älskade den gröna färgen och vad jag förstår så är den vanlig i norra Bohuslän. Var i alla fall. På pinnsoffans stöd kröp det svartmyror...det gör det inte idag...

Här ser vi huset från den lilla gården mellan stora huset och lillstugan. Här var det förr en stentrappa upp till lillstugan men den är borttagen. Här satt vi och fikade när det var fint väder. Jag älskade den här lilla platsen. Numer har de satt upp en stor markis så att man även kan använda platsen när det regnar. Smart.

Ingången till källaren. Var ju tvungen att fota denna dörr som ger mig så många minnen. Mest av morfar när han var där nere i källaren.

Precis nedanför huset finns en liten gräsplätt. Där hade mormor ett litet grönsaksland med sallad, persilja och massor av ringblommor. 

Trappan som syns till vänster fanns inte då. Den har kommit till nu och är ingången till lillstugan eftersom den gamla ingången tagits bort. 

Under 1950-talet så hade mormor och  morfar bara utetoalett och jag minns det så väl fortfarande. De stod härnere där träden växer nu. Där sprang också omkring en massa vildkatter.

Här sitter vi och pratar i det gamla köket. Tänk så många gånger vi suttit där. Ser ni det runda skåpet i hörnet? Vi är så glada att de behållit det! Alla har vi minnen från när mormor öppnade det där skåpet och tog fram goda kakor. Mums.

Vi upptäckte att den gamla tapeten fanns kvar i hörnskafferiet. Whopee! 

Vi gick också upp till andra våningen. Det var där som vi oftast sov när vi stannade länge. Rummet är ljust och man ser en skymt av havet från fönstret. Här låg jag ofta med öppet fönster och lyssnade på svalorna som svischade förbi. Än idag älskar jag svalornas läten bara för att det påminner mig om de härliga stunderna i detta rum. 

Ibland såg jag också grannfrun som stod på sin balkong och skakade sängkläder. Jag tyckte hon var som en prinsessa med sitt långa svallande eldröda hår. 

Ja, detta var en stor dag för oss alla när vi fick tillfälle att komma in i detta hus där vi alla upplevt så mycket. Tack igen Marie och mannen din (som jag tyvärr glömt namnet på, förlåt!). 

Nu ska jag fortsätta med mitt släktforskande men fler inlägg kommer om just denna resa till Grebbestad.